Skrutten...

Pratade med Hedda och Skrutten idag.
Så härligt att höra lillkillen skratta.
Stor har han blivit också, börjat på dagis och allt.
De är nog han jag saknar mest och den personen som de känns värst att inte kunna se.
De kommer ju hinna hända så mkt nytt innan jag kommer hem igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0